jaghetervictoria

Lilla Molly låg inne hos mig hela natten i min säng och hon blodade ner ganska mycket, men det struntade jag i för jag ville ha henne nära mig hennes sista natt, så jag låg och klappa henne ända tills jag somnade.
Klockan 3 idag hade vi tid hos veterinären. Lilla Molly fick sitta i sin lilla bur påvägen dit och hade inte alls någon aning om vad som skulle hända, stackars liten hon mjauade hela vägen för hon hatar ju att sitta i den buren!
När vi kom fram visade sig att lilla Molly hade livmoderinflammation, så det var ingen idé att operera henne eftersom det skulle bara bli värre efter ett tag i alla fall. Så vi valde att säga hej då till henne idag så hon slapp alla smärta som väntade henne. Hon fick en liten spruta som gjorde henne jätte trött och helt slapp jag fick hålla henne i min famn som en liten bebis när hon somna in, hon var helt lealös och hon var så hiiimla söt och så liten när hon låg där i min famn och andades sina sista andetag och jag fick höra henne spinna för sista gången. Tillslut somnade hon in helt, utan smärta.
Dom på djurkliniken skulle ta hand om henne, men det var hemskt att lämna henne där på den lilla britsen, hon bara låg där och de såg ut som hon sov. Jag ville  ju inte sluta klappa min söta katt...

Usch jag känner mig jätte töntig som är ledsen för en liten katt herregud!
Men hon har ju trots allt funnits i mitt liv sen jag var 5 i nästan 13 år.
Vem ska nu ligga och spinna brevid mig när jag sover.